RLJ-929-S

HUR DU KAN BEHALLA DIN FRIHET I KRISTUS
DEL SJU

John S. Torell

13, Juni 2004

Vi har lart oss att Gud ar ljus och i honom finns inget morker. 1 Joh.1:4-7

Vilket ar det svaraste att gora, att ga pa vatten eller att vandra i ljuset? Matt.14:22-33

Gud har en standard test, som han ger till manniskor, for att se om han kan lita pa dem.  Denna test bestar i att man skall vara lydig till Gud.  Den forsta testen gavs till Adam och Eva, och de misslyckades – 1 Mos. 2:15-17; 3:1-7

Djavulen har kastat tvivel in i manniskornas sinnen, “KAN MAN LITA PA GUD, VAR HIMMELSKE FADER?”  Detta ar svaret i Biblen.  Hebr.6:13-20

HEBREERBREVET KAPITEL 6

Vers 1: De tar nu dags for den mogne kristne att lamna det elementara om fralsningen och ga vidare.  Joh.3:1-16; Apg.3:19; Rom.3:23; 6:23; 10:8-13; John 10:27-30 

Vers 2: Inraknat i fralsningsbudskapet ar ocksa vattendopet (Matt.28:18-20, Rom. 6:1-5); dopet i den Helige Anden (Joh.7:37-39, Apg.1:4-8; 2:1-4; 19:1-7); Handpalaggning (Apg. 8:5-24); uppstandelsen ifran de doda (Joh. 11:23-26; 1 Kor. 15:49-58, Daniel 12:1-3; 1 Tessal. 4:13-18, Upp.19:1-9); Evig fortappelse (Matt.25:31-46, Upp.14:9-11; 20:10-15)

Vers 3: Detta skall vi gora om Gud tillater.

Versarna 4-6: Om en manniska kan forlora sin fralsning, sa ar det omojligt for henne att fa fralsningen tillbaka.  Darfor finns det ingen anledning att standigt och jamt diskutera om man ar fralst eller om man har forlorat det.  Det ar ocksa papekat att den manniska, kristen eller icke kristne som tager Vilddjurets marke, kommer att forlora sin fralsning och kan aldrig fa den tillbaka (Upp.14:9-11). Blanda icke ihop detta med Hebr.10:26-31

Versarna 7-8: Jamfor detta med Matt. 7:13-23

Versarna 9-10: Gud kommer icke att glomma oss.

Versarna 11-12: Var icke lat och slo!

Versarna 13-20: Gud ar trofast, han kan icke rubbas och han kommer aldrig att andras.  Vi kan lita pa honom under hela evigheten.

Hard du verkligen oron till att hora med?

Fortsattning foljer ...

You May Order The Cassette Tape or CD
Use Code RLJ-929

Back to Sermons 2004